Stickningen har följt oss genom historien ända sedan tekniken uppfanns på 1200-talet. Att sticka har varit ett enkelt och populärt sätt att förvandla ulltråd till tyg och plagg. Traditionen lever vidare än idag.
Uppfanns på 1200-talet
Det berättas att stickning precis som knyppling och andra textila tekniker uppfanns i Italien runt 1200-talet. Stickningen kom till Sverige på 1500-talet och ersatte i stort den tidigare populära tekniken nålbindning. Anledningen till att stickningen blev så populär och konkurrerade ut nålbindningen kan ha varit att resultatet blev vackrare och att det gick snabbare att utföra. Idag är det många som för traditionen med stickning vidare. På Nordiska museet anordnar man exempelvis stickcaféer för personer som är intresserade av att lära sig hantverket.
Olika metoder
Stickning kan utföras med olika handlag där man talar om kontinental, en
gelsk och irländsk stickning. I Sverige stickar man oftast med kontinental teknik. Det finns även stickmaskiner att ta till hjälp. På en stickmaskin kan man lägga upp maskorna manuellt och sedan med hjälp av en rörlig del producera slätstickning på ett effektivt sätt. Även om maskinstickning kräver en hel del kunskap går det snabbare än manuell stickning när man är van vid att jobba med det. Man får också en jämnare stickning. Stickmaskinen började bli utbredd i Sverige under 1700-talet.
Slätstickning och rätstickning
När man läser ett stickmönster kan det exempelvis stå: “sticka två rader rätstickning”. Rätstickning innebär att man endast stickar med så kallade räta maskor. En rät maska innebär att man sticker ned stickan och fångar upp tråden och sedan för den upp igen. Slätstickning innebär att man växlar mellan räta och aviga maskor, vilket innebär att man börjar med att fånga upp tråden och sedan föra den ut ur maskan.