Kategori: Sticka och virka

Knyppling är ett ganska bortglömt hantverk som kan verka både imponerande och avskräckande. Att följa mönster och samtidigt hålla reda på tjugo spolar med superfint garn är en utmaning för både koncentration och tålamod. Kanske var det just detta som var syftet med knyppling en gång i tiden? Att visa på husmoderns idoga och eftersträvansvärda arbete. Tidningen DN har också beskrivit knypplingen som en beroendeframkallande sysselsättning.

Vad är knyppling?

Knyppling är ett sätt att tillverka spetsar på med hjälp av tunt lingarn. Knypplingen är fäst vid en dyna, en så kallad knypplingsdyna och utförs med hjälp av ett tjugotal spolar där lintråden är upprullad på. Rörelserna i knyppling utförs i par och kallas antingen för korsning eller vridning. Genom att kombinera dessa olika rörelser så bildas olika slags mönster. För att bilda mönster i spetsen så använder man sig även av nålar för att fixera väven. Det finns många olika skolor kring hur knypplingen ska utföras. Till exempel finns det olika tekniker för att nåla upp knypplingen på nåldynan, samt vilka färger man kan använda i knypplingen. För att lyckas med knypplingen används ibland olika mönster som fästs på knypplingsdynan, men man kan också knyppla på fri hand genom att använda ögonmåttet. Knyppling är tidskrävande och tålamodsprövande men ger ett väldigt skirt och vackert resultat som knappast kan mäta sig med någon annan metod för att tillverka spets.

Knypplingens ursprung

Det sägs att knypplingen ursprungligen kom ifrån Italien under 1500-talet. I Sverige har man knypplat sedan 1600-talet och det har under vissa perioder varit mycket populärt både som hobby och inkomstbringande sysselsättning. Framför allt har det tillverkats kragar och manschetter med hjälp av knypplingstekniken, men även dukar och spetsar. I Sverige är framför allt orten Vadstena känt för sin rika knypplingshistorik som delvis är kopplad till Birgittinerklostret. Där bedrevs det verksamhet med knyppling av många krigsinvalider och deras familjer under 1600-talet. Dessa familjer hade ofta rest i Europa och på det viset tagit med sig kunskapen om knypplingen hem till Sverige.

Fynda spetsar second hand

Vill du ha inspiration till knypplandet är det en god idé att leta i second hand-affärer efter gamla spetsar. Denna skatt säljs ofta billigt och om man inte hittar det bland textilhögarna så kan de finnas påsydda på gamla kläder och dukar.

Om du tycker om att knyta knopar kan du testa på att göra härliga sommarsmycken och inredningsdetaljer i macramé. Denna knyttteknik som härstammar från fiskegarnstraditionen fick sitt genombrott under sjuttiotalet och är fortfarande en populär hobbysysselsättning för många. Att knyta macramé är inte så svårt, även om det kräver en del tålamod till en början. Här berättar vi hur du knyter ett enkelt macraméarmband.

Detta behöver du

För att börja med macramé så behöver du en platta av något slag som du kan fästa nålar i, exempelvis en korkplatta. Du behöver även nålar och en tråd av något slag, gärna gjort av styva fiber av bomull, hampa eller lin. Det kan också vara bra att ha bivax, lim och en tändare.

Så börjar du

Det första du behöver göra är att klippa två stycken trådar, åttio centimeter långa. Vaxa eventuellt trådarna genom att dra dem igenom en bit bivax. Samla trådarna i en bunt, vik dem på mitten och gör en knut med en ögla längst ut. Fäst öglan högst upp på korkplattan med hjälp av nålarna. Nu har du fyra stycken trådar framför dig. Sprid ut dem i raka rader framför dig på bordet. Nu ska du börja göra knutarna. Det finns många olika typer av knutar, men den vanliga macraméknuten är den absolut enklaste och viktigaste att kunna. Den ger ett utseende som påminner om dem som man kan se på så kallade överlevnadsarmband och på många andra typer av smycken.

Gör de första knutarna

För att göra macraméknuten så ska du ta tråden längst ut till vänster och lägga den över alla andra trådar åt höger. Sen ska du ta tråden som var längst ut till höger över den nya tråden, och sedan föra den under de två trådarna i mitten och ut och upp genom öglan som bildats på vänstersidan. Resultatet liknar en vanlig överhandsknop som går både på ovansidan och undersidan av de två trådarna i mitten. Längs kanterna bildas en diagonalt riktad kant, och i mitten av armbandet kommer det att gå horisontella linjer. När du har dragit åt den första knuten, är det dags att göra samma sak men börja från andra hållet. Ta tråden längst ut till höger och lägg den över alla trådarna till vänster. Ta tråden som var längst ut till vänster, lägg den över den nya tråden och för den sedan under de två mittentrådarna och ut och upp genom öglan som bildats till höger.

Stickning och virkning är två aktiviteter som sysselsätter många händer runtom i Sverige om kvällarna. Det är avkopplande att ha något att pyssla med och det är också givande att skapa vackra ting i mjuka härliga material. Här går vi igenom grunderna i stickning och virkning.

Vad är stickning?

Stickning utförs med hjälp av två eller fler långa stickor. Stickning karaktäriseras av att det blir en jämn och fin struktur som kan bli mycket tät men även stretchig. Stickandet går till så att man lägger upp ett antal maskor eller små knutar på den ena stickan, till exempel trettio stycken. Man håller stickan med maskorna i ena handen och sedan tar man den andra stickan i andra handen och för över maskorna, en efter en på denna sticka. Tack vare att man utför en särskild rörelse så uppstår en ny liten knut som för stickningen vidare. Det finns olika sätt att variera stickningen på. Det vanligaste sättet är att hoppa över maskor eller att variera från vilket håll man stickar. När man ska sticka strumpor och andra tubformade saker är det vanligt att man stickar med fyra stickor. Då låter man tråden gå runt som i en spiral runt de fyra stickorna, en sticka i taget. Stickning är en mycket vanlig teknik som används för att göra ylletröjor, strumpor och plädar. Tack vare moderna stickmaskiner är det också mycket vanligt att trikåer och andra typer av plagg är stickade av fin tråd.

Vad är virkning?

Till skillnad från stickning så utförs virkning endast med en sticka, eller virknål som det kallas. Virknålen har en liten krok längst ut som är till för att fånga garnet. Kroken kan enkelt stickas in i väven och dra med sig en bit tråd tillbaka. Innan man drar tillbaka tråden så snor man vanligen garnet ett par varv runt nålen. Det är på detta sätt som man kan åstadkomma de knutar eller maskor som utgör virkningen. Maskorna kallas för stolpar, halvstolpar, fasta maskor, smygmaskor och fasta maskor. Stolpen är den maska som har flest varv med garn virad runt sig och får därför ett diagonalt, snurrat utseende. Virkning passar väldigt bra till tunna och starka garn såsom merceriserad bomull och lingarn. Virkade textiler blir både lite grövre och lite mer genomsläppliga än stickade. Tekniken passar därför bra till svala material och för att göra accessoarer, dukar och annat som behöver vara lite mer hållbara.

Hitta roliga mönster

Det är enkelt att hitta mönster online eftersom många entusiaster tycker om att dela med sig. Tidningen Aftonbladet Plus brukar ha många stick- och virkinstruktioner som du kan ta del av. Det finns även en del specialiserade sticktidningar som du kan hitta på garnaffären.

Stickningen har följt oss genom historien ända sedan tekniken uppfanns på 1200-talet. Att sticka har varit ett enkelt och populärt sätt att förvandla ulltråd till tyg och plagg. Traditionen lever vidare än idag.

Uppfanns på 1200-talet

Det berättas att stickning precis som knyppling och andra textila tekniker uppfanns i Italien runt 1200-talet. Stickningen kom till Sverige på 1500-talet och ersatte i stort den tidigare populära tekniken nålbindning. Anledningen till att stickningen blev så populär och konkurrerade ut nålbindningen kan ha varit att resultatet blev vackrare och att det gick snabbare att utföra. Idag är det många som för traditionen med stickning vidare. På Nordiska museet anordnar man exempelvis stickcaféer för personer som är intresserade av att lära sig hantverket.

Olika metoder

Stickning kan utföras med olika handlag där man talar om kontinental, engelsk och irländsk stickning. I Sverige stickar man oftast med kontinental teknik. Det finns även stickmaskiner att ta till hjälp. På en stickmaskin kan man lägga upp maskorna manuellt och sedan med hjälp av en rörlig del producera slätstickning på ett effektivt sätt. Även om maskinstickning kräver en hel del kunskap går det snabbare än manuell stickning när man är van vid att jobba med det. Man får också en jämnare stickning. Stickmaskinen började bli utbredd i Sverige under 1700-talet.

Slätstickning och rätstickning

När man läser ett stickmönster kan det exempelvis stå: “sticka två rader rätstickning”. Rätstickning innebär att man endast stickar med så kallade räta maskor. En rät maska innebär att man sticker ned stickan och fångar upp tråden och sedan för den upp igen. Slätstickning innebär att man växlar mellan räta och aviga maskor, vilket innebär att man börjar med att fånga upp tråden och sedan föra den ut ur maskan.

Att lära sig att virka är lättare än du tror. Till skillnad från stickning krävs det inga avancerade mönster för att sätta igång. Dessutom är det så gott som omöjligt att tappa en maska, vilket kan vara en lättnad för många.

Så kommer du igång med virkning

För att börja virka behöver du en virknål och ett garn av något slag. Du kan öva med de flesta typer av garn. Det enda som är viktigt är att tjockleken på garnet överensstämmer någorlunda med virknålen. Ju tunnare garn, desto mindre virknål. De minsta nålarna är endast någon millimeter breda. Garnet ska kunna hållas fast i kroken på virknålen utan att glida av.

Börja med en ögla

När du har hittat ett lämpligt garn och en virknål så ska du göra en ögla som du drar åt kring virknålen. Låt garnnystanet ligga bredvid dig och jobba med änden av garnet. Sedan gör du ett antal luftmaskor genom att ta ett varv runt garnet och föra det ut genom öglan som du precis har gjort på virknålen. Fortsätt att göra luftmaskor tills du är nöjd med längden. Nu har du lagt grunden till virkningen och kan fortsätta att lära dig om stolpar, dubbelstolpar och fasta maskor.