Med hjälp av cernitlera så kan du skapa små, färgglada figurer som du enkelt kan bränna i ugnen hemma. Cernitlera eller polymerlera som det egentligen heter är populär både hos unga och gamla.
En lera med roliga egenskaper
Polymerlera är en typ av plast som härdar i vanlig ugnstemperatur och resultatet blir en mycket hård och ganska seg massa. Polymerlera marknadsförs under en rad olika varumärken som Cernit, Sculpey och Fimo. Det som är särskilt roligt med polymerlera är att de kommer i massor av olika färger. Det finns även leror som är halvtransparenta, glittriga och skimrande.
Tillverka egna miniatyrer
Något som är väldigt populärt är att tillverka små miniatyrer av polymerlera, till exempel bakverk och maträtter som muffins, tårtor och bullar. För att skapa realistiska yt
or kan du använda dig av olika verktyg som du skrapar eller prickar med. Du kan också rugga upp ytan med sandpapper och liknande. För att ge sken av glasyr finns det särskild flytande polymerlera som du kan använda dig av. Du kan även lacka föremålen efter att de har bränts i ugnen.
Bränn i ugnen
Polymerlera är en typ av massa som stelnar en aning när den utsätts för luft, men för att göra den hård så att du får en hållbar figur måste du värma upp den i ugnen. Vilken temperatur man ska använda varierar mellan olika märken, men det är vanligtvis cirka 130 grader. Vanligen ska föremålen vara inne i ugnen i en halvtimma. Det är viktigt att de inte är inne längre än så, eller utsätts för en högre temperatur än rekommenderat. Lägg föremålen som ska brännas i en ugnsform. Det är viktigt att skydda köksutrustning med ett lager bakplåtspapper, eftersom det finns hälsoskadliga ämnen i polymerlera.
va göra.
teckna då måste du lära dig att teckna det du ser, inte vad du tror att du ser. Vår perception kan ofta spela oss ett spratt, och det krävs träning för att öva bort hjärnans kompensationsmekanismer. Ett vanligt problem är exempelvis att man upplever saker som försvinner bortåt i bilden mycket längre än vad de egentligen är. Detta kan förstås bero på att du faktiskt vet hur långt något är, till exempel en väg som försvinner bort i horisonten. Men ditt öga ser egentligen inte hur lång vägen är, den ser endast det som når dess synfält. Ett klassiskt sätt att träna upp seendet är att